Vår förhoppning var att tävlingen skulle både motivera våra aktiva under ett vanligt vis tufft vinterhalvår, men nu med en än tuffare pandemi runt oss. Samtidigt stötta våra högsatsande aktiva, med rejält med prispengar. En baktanke fanns också att inspirera till att det med relativt enkla medel går att skapa något roligt, spännande, nytt och eftertraktat!

Vilken succé de blev! 60 startande och över 90 inskickade resultat! Längre ner hittar ni resultatlistor, men först några tack till er som stöttat!

Stort tack till:

Roger Johansson och Bohus Bergsprängning AB

Som alltid hoppar på mina idéer, engagerar sig och som stöttade med den största delen av prispengar!

Dietz.se och Christian Dietz

Som stöttade med en splitter ny Braca-paddel som tävlingens yngsta deltagare Oscar Hellgren lyckades vinna! Ni vet väl att ni hittar er nya Braca-paddel på Dietz.se som är ny återförsäljare?

Borensbergs Gästgivaregård

Som alltid är med och stöttar teamet och landslaget med idylliskt boende i en av Sveriges vackraste miljöer, i Borensberg! Karl Brodén lyckades vinna en natt inklusive frukost där i sommar!

Bliz

För stöttning av priser till vårt lotteri med marknadens bästa och prisvärdaste sportbrillor! Grattis till Julia Lagerstam och Dennis Kernen som kammade hem varsitt par!

Zäta Zetterström

Som alltid är med och stöttar svensk kanot och i det här fallet stöttade för att vi skulle kunna stötta och motivera tjejerna på KG lite extra!

Anonyma stöttare

Stort tack till er som gick in och stöttade anonymt!

Resultatlistor – Endast högsta inskickade resultat

Inlägget Succé – 5k Dansprint Race! dök först upp på Team Bohus Bergsprängning.

Tävla över 5 kilometer och chansen att kamma hem över 19 000 kr i prispengar och lottade priser till ett värde av över 7 000 kr.

Resultatlista (uppdateras då och då)

Norska, Danska och Finska tävlande – Nedan hittar NI bankuppgifter för inbetalning av anmälningsavgiften!

Klicka på bilden för Tävlings-PM

Inlägget Kayak Team Bohus Bergsprängning 5k Dansprint Race dök först upp på Team Bohus Bergsprängning.

Tanken är en uppdelad text med inriktning mot grunderna kring paddelmaskinsträning och vad man bör tänka på generellt, för att i del 2 gå in mer på specifik träning och testning.

Min bakgrund i det hela är att jag förutom med teamet jobbar som förbundskapten i maraton sedan 2015 och dagligen under vintern jobbar med paddelmaskinsträning på Kanotgymnasiet i Sverige (där vi har Sveriges största paddelmaskinsrum med elva maskiner). Jag har även en hel del erfarenhet själv från paddling på paddelmaskin och har bland annat paddlat 24h i sträck på en paddelmaskin.

Paddelmaskinsträning bör vara ett bra redskap för uthållighetsträning!

Jag har haft förmånen att få tillgång till Svenska Kanotförbundets och Riksidrottsförbundets utvecklingscentrum på Bosön’s databas av testdata sedan tidigt 2010-tal. Jag har valt att sammanställa data från 2015 och framåt pga det då byttes paddelmaskiner på Bosön (vilket innefattar 311 resultat). Med hjälp från Giangiacomo Bravo som gjort en statistisk analys av datan har vi fått fram ett bra underlag där vi kan se ett tydligt samband mellan prestation på paddelmaskin och syreupptagningsförmåga (VO2max) vid ett ”4 min all out”-test.

Datan visar att ett högre syreupptag ger en högre prestation och vice versa, att en högre prestation kräver ett högre syreupptag(R2=0,91). Datan är uppdelad i kön, men det kommer vi mer till senare i del 2. Frågeställningen som ofta ställs är hur vida paddelmaskinsträning gynnar paddling ute och om prestation på paddelmaskin motsvarar prestation ute. Det svaret vet vi inte än och är svårundersökt framför allt pga de faktorer som påverkar prestationen ute. Det vi däremot vet sen tidigare är att hög syreupptagningsförmåga har ett starkt samband med prestation i uthållighetsidrott.

Därmed kan vi dra en enkel slutsats att om paddelmaskinsträningen kan gynna VO2max, så gynnar det i sin tur prestationen utomhus.

Paddling på paddelmaskin skiljer sig mot paddling ute!

Ute på vattnet strävar vi efter att fästa paddeln i vattnet och lägga kraft på paddeln så att kajaken förflyttar sig framåt, genom att vrida runt paddeln som ”sitter fast” och överföra kraft från ”hela kroppen”. Den litteratur som finns säger att det kan finnas ett visst ”slip” dvs att paddeln tappar fäste. Det har setts ett slip på mellan 0-30cm hos kanotister i världselit. I en god paddelteknik eftersträvas 0% ”slip”. På en paddelmaskin däremot, drar vi paddeln förbi oss utan att den fäster och kanotisten förflyttar sig inte framåt. Det sker därför ett näst intill 100% ”slip” på paddelmaskinen.

Hur detta påverkar paddlingen vet jag inte och om någon har idéer eller tankar får de gärna bolla dem! Jag vet aktiva som inte alls trivs med detta och känner att överföringseffekten rent tekniskt därför är dålig. Det finns studier som tittat på biomarkörer för kroppens slitage vid paddling ute och innan, där man funnit de olika träningssätten likvärdiga. Vi kan bara konstatera att det finns en teknisk faktor som skiljer sig.

På paddelmaskinen finns också en dragande kraft i de linor som dras tillbaka i paddelmaskinens hjulsystem. Detta sker för att efter ett paddeltag kunna göra ett nytt och skapa kraft i det hjulhus som finns i maskinen. Då linorna fäster på skaftet finns det en dragande kraft i skaftet som drar skaftet framåt. Utomhus finns ingen kraft som drar paddelskaftet framåt, förutom ev tryckande kraft från kanotisten. Denna kraft har vid mätningar motsvarat mellan 2-10kg beroende på hur spända linorna är, vilket över tid givetvis skapar en belastning framför allt på axlar som får hålla emot kraften. En belastning som alltså inte finns utomhus.

På paddelmaskinen har vi en växel!

På paddelmaskinen har vi ett hjulhus där man kan justera ”motståndet”. Detta motstånd kan ses som en cykelväxel, något vi inte har utomhus. Något jag sett ofta missförstås ute i klubbarna och hos aktiva är att det ofta tros att ett högt ”motstånd” automatiskt ger en högre effekt, detta är INTE korrekt. Effekten är baserat enbart på det arbete du gör på paddelmaskinen, även om ett högre ”motstånd” eventuellt lättare gör att du tar i mer så är det fortfarande ett arbete du gjort, som exempelvis kräver energi. Likt en cykelväxel föredrar vissa en tyngre eller lättare växel. Exempelvis i cykling kan vi se de cyklister som jobbar med en högre växel och en lägre kadens, men också de som jobbar med en lättare växel och högre kadens.

Jag ser många kanotister som gärna drar upp ”motståndet” högt bara för att och min ståndpunkt är att paddlingen på paddelmaskinen ska vara så lik paddlingen utomhus, ”motståndet” ska därför ställas in utifrån det som upplevs mest paddellikt. Jag själv tycker att ett lågt ”motstånd” på exempelvis en dansprint motsvarar paddling ute bäst och har t.ex. förra året gjort 4 min all out-test på 200 watt, men ser många yngre som gör betydligt lägre watt och ändå trilskas med att ha ett högt motstånd.

På paddelmaskinen kan vi mäta watt, vilket inte är tillgängligt ute än (inte i stor utsträckning iaf)!

Att träna efter watt och exempelvis strukturera intensitetszoner efter watt eller se utveckling är ett betydligt säkrare sätt än att exempelvis använda pulsen som redskap, som kan variera mycket pga olika faktorer. Ännu säkrare än subjektiva fartzoner som är det mest använda inom kanot. Här finns det mycket att lära inom kanotidrotten och på paddelmaskinen finns denna möjlighet idag.

Det som måste tas i beaktning är att utomhus så påverkas kajaken av krafter i flera olika plan, vilket påverkar hastigheten. Kraft i paddeln eller hur vi rör kroppen kan ex påverka hur kanoten rör sig i sidleds, upp och ned, riktningsförändringar och rotationer. På paddelmaskinen mäts effekten enbart i en riktning. Det betyder alltså inte att en hög watt på paddelmaskin behöver betyda en hög hastighet utomhus. Vid teknisk likhet med utomhuspaddling kan det dock mäta fysisk fitness och är därför ändå ett bra redskap att använda.

Hur ska vi nu använda detta när vi tränar?

Det tar vi i nästa del 2, men förhoppningsvis har ni fått en lite bättre förståelse kring paddelmaskinen och hur den skiljer sig mot paddling ute…

Skaffa en paddelmaskin?

Jag har paddlat en hel del paddelmaskin och tycker att det finns tre ”bra” paddelmaskiner på marknaden. Jag rankar dem som nedan:

1. Dansprint

Den paddelmaskin som är mest använd i norden och även används mest i studier och testning. Här finns ett stort underlag från mätningar och vi vet att de har bra validitet och reliabilitet, varför de går utmärkt att träna utifrån effekt med. De har också bra likhet med paddling ute. Nackdelarna som finns är att de är dyrast på marknaden, att det finns ett visst slitage på linor och att det är svårt att bedriva ren sprintträning på maskinerna. Jag tycker ändå att paddelkänslan och att den är ”golden standard” överväger nackdelarna

2. Kayakpro

Den näst mest använda paddelmaskinen, som också är specialgjord för att bättre kunna utföra ren sprintträning på, vilket det definitivt går bättre att göra på denna maskin. Däremot tycker inte jag att paddelkänslan är lika bra, det är ex en större dragande kraft i skaftet än på dansprint, men priset är också betydligt lägre än Dansprint.

3. Kayak First

Den klart billigaste paddelmaskinen och även den med bra paddelkänsla. Också den maskin där känslan av ”fäste” är som högst. Men det som drar ned denna maskin är kvalitén i fotstöd och sits, samt att skärmens data varierar och upplevs inte stämma överens med verkligheten lika mycket.

Inlägget Coach Dannys krönika: Paddelmaskinsträning del 1. dök först upp på Team Bohus Bergsprängning.

Under tre dagar kommer vi bo, träna, äta och framför allt paddla tillsammans i vackra Borensberg. Under lägret leds vi av landslagskanotister och coacher från Kayak Team Bohus Bergsprängning. Coacherna bjuder på de bästa paddeltipsen och inspirerande historier från landslagsuppdrag runt om i världen!

Teknikträning varvas med rena träningspass, föreläsningar, umgänge med likasinnade och god mat.

Det spelar ingen som helst roll om du sitter i en havskajak, surfski, motions- eller tävlingskajak. Inte heller om du precis börjat känna dig stadig i din kajak, tränar inför Dalsland Kanotmaraton, vill avancera i stockholmscupen eller är en erfaren multisportare som vill lära dig mer om paddling! Oavsett förkunskaper och ambitionsnivå så är detta lägret för dig som vill utveckla din paddling med wingpaddel!

Som extra bonus, så går allt överskott från lägret till våra landslagskanotister och Team Bohus Bergsprängning!

När?

15-17/5 – 2020

Utrustning?

Du tar med dig din egen kajak, paddel och gärna en klocka med tidtagarfunktion. Kläder och utrustning efter väder!

Paddelvatten?

Vi har tillgång till både vackra Motala ström, Göta kanal och sjön Boren och varvar paddelvatten efter det som passar för dagen.

Träning?

Vi kommer att erbjuda ett grundupplägg med fokus på paddelteknik, varvat med våra landslagsaktivas favoritpass inom distans, tröskel, fart och snabbhet.

Boende och mat?

Vi bor på idylliska Borensbergs Gästgivaregård i dubbelrum, där vi delar dusch och badrum. God mat äter vi i det anrika Ångbageriet.

Vad ingår?

– 4 st paddelpass

– 1 st fyspass om så önskas

– De bästa tekniktipsen

– Träningspass med landslagsaktiva och landslagscoacher

– Personlig teknikcoaching

– Föreläsning i Effektiv Paddelteknik

– Tillgång till våra coacher som svarar på alla frågor

– Lunch lördag och söndag

– Middag fredag och lördag

– Boende i dubbelrum

– En grym träningshelg i trevligt sällskap!

För vilka?

Lägret passar alla paddlare! Nya motionärer, masters, multisportare och surfskipaddlare!

Vilken sorts kajak du paddlat tidigare spelar ingen roll, men under lägret utgår vi från paddelteknik med wingpaddel-modell.

Lägret tar emot max 18 deltagare för att hålla en personlig och kvalitativ nivå på lägret.

Pris?

4590kr*

*Allt överskott går till våra landslagsaktiva och Team Bohus Bergsprängning

Betalning?

Vid anmälan skickas en faktura som betalas inom 14 dagar, men tidigast efter årsskiftet

Avbokning?

Anmälningsavgiften är inte återbetalningsbar, men givetvis får du byta eller ge bort din plats till någon annan.

Anmälan?

Görs via att fylla i detta anmälningsformulär: Anmälan . Samt att betala den faktura som skickas till dig, inom 14 dagar.

1. Anmäld dig via ovan anmälningsformulär och betala anmälningsavgiften

2. Vänta in ett personligt bekräftande mail (ej automatsvar)

Frågor?

Ställs till [email protected]

Inlägget Paddelläger i Borensberg 2020! dök först upp på Team Bohus Bergsprängning.

Nu laddar teamet inför Världscupen i Short Track och Maraton som startar imorgon 31/5 i norska Sandvika! Men först en liten resumé över säsongsstarten!

Det började med sprinttävlingar i Jönköping där nästan hela teamet var närvarande. Kort sammanfattat så blev allas bästa resultat som nedan:

• #3 – Ania Zagorska – K1 1000m
• #4 – Joakim Lindberg – K1 1000m
• #4 – Emil Svensson – K1 5000m
• #5 – Isak Forsberg – K1 5000m
• #5 – Emma Andersson – K1 1000m
• #10 – Nils Toresson – K1 5000m
• #16 – Danny Hallmén – K1 500m

Tävlingen innebar även att Jocke och Ania blev uttagna till vårens båda världscupar i sprint!

Ania hade länge medaljkänning på 5000m men tappade lite på slutet.

Därefter väntade Norrviken Runt, årets första riktiga maratontävling. Det bjöds på halvbistert väder, men bra fighter. Kort sammanfattat så blev allas resultat enligt nedan:

• #1 – Hanna Höij
• #1 – Emil Svensson
• #2 – Isak Forsberg
• #3 – Nils Toresson

Resultaten ledde i sin ut till uttagning till den stundande Världscupen i norska Sandvika över K1 Short Track och K1 Maraton! Även Emma Andersson som bröt i Norrviken Runt, blev uttagen men har stått över pga lite sjukdomar.

Nu laddar gänget för världscupen som startar imorgon med försök i Short Track för herrarna (Emil, Isak och Nils), medan Hanna får vänta tills start på lördag med direktfinal! Förutom teamet är en stark juniortrupp med landslaget och det ska bli riktigt spännande hur de kommer gå i helgens tävlingar! Samtidigt kör även Jocke och Ania sin andra världscup med sprintlandslaget!

Resultat kommer ni hitta här: http://vm2020.no/results/

Ni kommer kunna följa oss främst på instagram: kayakteambohusberg och vår facebooksida: https://www.facebook.com/swedishmarathonkayakteam/

Inlägget Säsongsinledning med världscupmedalj till ytterligare en världscup! dök först upp på Team Bohus Bergsprängning.

Det blir snack om coachingfilosofi och om året spännande säsong med flera nyheter! Vi får även svar på frågor som vi alltid undrat över:

• Har kaptenerna favoritaktiva?
• Har Elina byggt Lule’s smoothaste fartgupp?
• Föredrar de 1st medalj på ett mästerskap eller 4st 8:e-platser?

In och lyssna där poddar finns!

Inlägget Kanotpodden: Michaela & Elina, Juniorlandslagskaptener dök först upp på Team Bohus Bergsprängning.

Majoriteten av gänget kom upp under fredagen, som snabbt avverkades med lite kort åkning och planering inför lördagen. Under lördagen var det främst skidtester och rekognisering av banan och möjliga langningsstationer som gällde. I strålande sol, -3 grader och vindstilla hoppades nog alla ändå på att väderprognosen skulle förskjutas lite. För söndagen skulle bjuda på massvis av nysnö under hela loppet och bra motvind. Så blev det också!

Vi som var på plats var kanotisterna Emil Svensson, Isak Forsberg, Joakim Lindberg och Hanna Höij som vi spontananmälde under torsdagen. Även motionären Robert var med. Med hade vi även mig, coach Danny, Lelle vår vallare och en tredje langningsman i Mackan Andersson.

Jocke var trots sina förutsättningar taggad!

Söndagsmorgonen började i gott humör i köerna för att lämna in skidor. Jag och Mackan tog på oss det, men tiden flöt på rätt bra med skitsnack med lite nervösa åkare. Allt rullade på bra även om Jockes ena par skidor blev lite försenade vilket skapade lite stress.

Starten gick med Emil och Jocke i elitledet, Isak i led 1 och Hanna i led 2. Både Jocke och Emil kom med bra i den stora klungan, medan Isak fick kämpa lite mycket på rött uppför första backen och Hanna hade bra flyt till Smågan. Isak som kände sig lite tung efter backen försökte kontrollera sig och hålla sitt tempo för att inte hetsas att köra på för hårt på platten.

Hanna skidar på stabilt i Vasaloppsspåren (t)!

Emil och Jocke fortsatte köra på bra och stabilt och höll placeringar kring 100-150 i den stora klungan och försökte låta andra göra det stora jobbet, men gruppen blev ändå kraftigt utspridd i det tröga föret och med bara ett åkbart spår.

Isak avancerade ett gäng placeringar per station och när vi var halvvägs in i loppet såg Jocke och Emil också ut att vara med i matchen utifrån deras potential att slåss om topp 50 och 100 en riktigt bra dag. Men där efter halva loppet började Jockes usla förutsättningar (två veckor utan skidor pga ryggskada och feber o magsjuka under vasaloppsveckan) göra sig påmind. Det tuffa föret med mjukt spår, passade heller inte den lite tyngre Emil som fick det extra jobbigt i nysnön.

Hanna körde på väldigt stabilt och höll sig kring en 45-47:e plats hela loppet igenom. Emil började tappa ”kraftigt” och i ett svep var han nere kring 300:e plats, medan Jocke tappade ett gäng placeringar i stöten. Isak fortsatte däremot att ta placeringar och var nu ikapp och om Emil.

Mot mål kämpade Jocke in sig på en 118:e plats i ett tungt vasalopp med en sluttid över 5 timmar.

Det var en väldigt besviken Jocke i mål, men förhoppningsvis kan han känna efter lite mer nyanserat om ett par dagar och inse att förutsättningarna tog ut sin rätt. Det är alltid träligt när slutmålet inte riktigt går som en vill, men Jocke har tagit ytterligare steg i år och haft en fantastisk skidsäsong bakom sig! Allt att vara nöjd över!

Isak fortsatte jaga drömmen om en topp 150 plats och tog ett tiotalplaceringar bara sista kilometern och klev in på fantastiska 150, jämfört med förra årets 384. Han har på två år nu gått från ca 1000:e plats till 150! Vilken prestation! Isak har tagit ett väldigt stort steg i år och progressivt blivit bättre och bättre under vintersäsongen och kunde få till ett perfekt lopp det sista som gjordes! Grymt!

Emil som hade ramlat ner till 300:e hade gett upp hoppet om en ”bra” placering, men ville avsluta med äran i behåll och höll trots vägg ihop det riktigt bra och gick in på en 270:e plats. Som med Jocke ett tyngre, men med äran i behåll, Vasalopp. Precis som de andra har Emil tagit ett rejält kliv, fått gå upp på pallen för första gången i seednings lopp och slagits i toppen alla lopp han kört! En riktigt bra skidsäsong helt enkelt!

Emil hoppades på bättre resultat, men kan ta med sig en grym säsong i bagaget!

Hanna fortsatte likt en robot och köttade på i en kamp mellan två tjejer om 44-46:e plats och kunde tillslut spurta in på en 45:e plats, precis utanför topp 1000 totalt. Dagens överraskning skulle jag säga och ett riktigt bra och jämnt lopp! Hanna som inte kört lika många tävlingar, men som imponerat både i Orsa och med sin andra plats på Engelbrektsloppet!

En nöjd Hanna i mål, efter en grym prestation!

För oss langare blev det ett kaotiskt Vasalopp, med fastnande bakom olyckor, utskällningar av polisen och jag själv var nära att fälla en av toppdamerna… Men vi tar med oss massa lärdomar och ser fram emot nästa års Vasalopp!

Nu väntar Florida för Jocke, Isak och Emil. Samtidigt är Emma redan på plats på Mallorca, dit även Nils anländer här i veckan. Det är tid för vårläger helt enkelt!

__________________________________________________________________________________________________________________

Givetvis kommer vi tillbaka nästa skidsäsong och tack alla som stöttat oss

• Umara med energi inför och under loppen
• Wellnox med hälsoprodukter och nitratboostar
• Uswe med de bästa vätskesystemen
• Carotte med bra mat i vardagen
• Bliz med marknadens bästa sportglasögon
• Kristian Wilde med startplats till Vasaloppet
• Lelle för vallning och langning
• Mackan för langning under Vasan

Och framför allt Roger och Bohus Bergsprängning AB som gör vår satsning möjlig!

Om du  och ditt företag vill vara med och stötta, kanske Sveriges mest intressanta Skidteam, hör av dig och bolla idéer! Jag har massor med sådana!

Inlägget Vasaloppet – The story! dök först upp på Team Bohus Bergsprängning.

Första kanotist från teamet att dra igång Vasaloppsveckan var Hanna Höij som idag tävlade vid det 30km långa Tjejvasan och avancerade från topp 50 in på en meriterande 37:e plats, cirka 8 minuter efter suveräna segraren Britta Norgren! Första loppet som Hanna gick på blanka skidor, vilket kändes helt rätt och med ett progressivt lopp kändes allt tipp topp!

Nöjd Hanna efter Tjejvasan!

Sist vi skrev var kring La Diagonela, men det har tävlats flitigt sedan dess, bland annat med en av årets andra höjdpunkter, Engelbrektsloppet där vi kammade hem 2st 2:a platser (Joakim Lindberg & Hanna Höij) och en 5:e plats (Emil Svensson). Så här har det hittills gått för våra kanotister i skidspåren:

Emil, Jocke och Hanna vid Engelbrektsloppet

Summering, Kayak Team Bohus Bergsprängning i skidspåren:

Joakim Lindberg

• La Diagonela Skidome, 3:a
• Grönklittpremiären, 13:e
• Craft Ski Marathon, 6:a
• Ulricehamnsloppet, 2:a
• La Diagonela, 50:e
• Borås Ski Marathon, 2:a
• Landsbro Ski Marathon, 1:a
• Engelbrektsloppet, 2:a

Emil Svensson

• Grönklittpremiären, 24:a
• Nordic Ski Marathon, 4:a
• La Diagonela, 60:e
• Evertsbergsrännet, 2:a

Hanna Höij

• Craft Ski Marathon, 8:a
• Engelbrektsloppet, 2:a
• Tjejvasan, 37:a

Isak Forsberg

• Grönklittpremiären, 26:a
• Craft Ski Marathon, 27:a
• La Diagonela, 62:a
• Evertsbergsrännet, 6:a
• Vreta Ski Marathon, 5:a

Emma Andersson

• Lövhultsloppet, 3:a

Nils Toresson

• Medelpad Classic, 14:e

Danny Hallmén

• La Diagonela, 146:a
• Vreta Ski Marathon, 21:a

Kanotister som kör under Vasaloppsveckan 2019

Kortvasan – Fredag 22/2

• Hanna Plato – 02:54:26, (Tränare Kanotgymnasiet)
• Fredrik Wahlén – 1:52:55, (Slalomlandslaget, Nyköpings Forspaddlare)
• Lukas Schollin-Borg – 01:33:35 (Ungdomslandslaget, Katrineholms Kanotklubb)

Tjejvasan – Lördag 23/2:

• Hanna Höij – 37:a 1:29:12, (Maratonlandslaget, Stockholms Kajakklubb)

Öppet spår – Söndag 24/2: 

• Erik Sandbacka (Sprintlandslaget, Vaxholms Kanotsällskap)
• Magnus Lindén (Juniorlandslaget, Nyköpings Kanotklubb)

Öppet spår (Försvarsmaktsmästerskapen) – Måndag 25/2:

• Emma Andersson (Maratonlandslaget, Huskvarna Kanotklubb)
• Cissi Velin (fd juniorlandslagskanotist, elitroddare, Kanotklubben Eskimå)

Vasaloppet Söndag 3/3:

• Emil Svensson (Maratonlandslaget, Bråvikens Kanotklubb)
• Isak Forsberg (Maratonlandslaget, Örnsbergs Kanotsällskap)
• Joakim Lindberg (Maratonlandslaget, Finspångs Kanotklubb)
• Joar Thele (Fd JVM-guldmedaljör, Team Ragde Eiendom)
• Jimmy Seger (fd juniorlandslagskanotist, Stockholms Paddlarklubb)
• Anders Ljungberg (fd juniorlandslagskanotist, Näsets Paddlarklubb)
• Johan Ström (Masterskanotist, Södertälje Kanotklubb)
• Roger Wilde (Kanotälskare, Ägir Kanotsällskap)

Inlägget Vasaloppsvecka är här – Vilka kanotister ska du hålla koll på? dök först upp på Team Bohus Bergsprängning.

Vi var ett stort gäng på nio personer som flög ner till Schweiz redan på torsdagen. Jocke, Emil och Isak från landslaget och Team Bohus Bergsprängning, Lelle vår chaufför och vallare, coach Danny, Mr. Bohus Bergsprängning Roger och skidentusiasterna Niclas, Robert och Jonas.

Iom att det 65km La Diagonela i Schweiziska St. Moritz ligger på 1800 meters höjd spenderades första dagen med att ta det lugnt i bilen och vi skjöt på uppfarten på hög höjd så långt det gick för att skjuta på den eventuella ”höghöjdssmällen” som brukar infinna sig dag nr 3.

På fredagen blev det skidtester på förmiddagen, där efter passade vi även på att åka drygt 75min och testa de två första och hårdare backarna i mitten av den kuperade banan.

Ut på skidtest i vacker miljö

Det gick fint och den höga höjden kändes inte direkt märkvärt. Killarna passade även på att springa ett kort pass på eftermiddagen då vi även lämnat in våra skidor till Lager 157 Ski Team för proffsvallning.

Tävlingsdags på lördagen! Till skillnad från svenska tävlingar så var det noll hets kring utläggning av skidor, en helt annan atmosfär och känsla över tävlingen. Vilket för oss längre bak kändes skönt. Vi hade lyckats lösa startplatser för killarna i elitledet tillsammans med proffsteamen så de var lite extra cool känsla med egen individuell startplats.

Starten gick och i ca 5km hängde alla grabbarna med i tätklungan. Först att släppa var Isak, som fick lugna ner sig lite, men kom snart in i ett bra och kontrollerat tempo i en liten klunga.

Emil släppte strax innan spurtpriset kring km 16 och Jocke strax därefter. Det syntes tydligt att gän

Foto: Visma Ski Classics

get längst fram är de bästa i världen på långlopp!

Snart närmade sig de tre stora tuffa backarna där de två första avverkades relativt lätt och snabbt. Den tredje backen var desto tuffare och längre och det kändes inte alls som att banprofilen stämde. Känslan var att det aldrig kom någon efterlängtad utförslöpa…

Nu började den höga höjden kännas av och alla hade små till stor krampproblematik, iom ökad kolhydratsförbränning och vätskeurdrivning. Desstuom strulade Emil och Isaks vätskesystem och 2 liter vätska förvandlades till 0,5 liter vid langningarna istället. Jocke hamnade i en klunga där han fick göra mestadelen av jobbet och hade önskat hamna i en lite bättre klunga.

Jocke i sin klunga. Foto: Visma Ski Classics

15km kvar och nu återstod bara några små ”knixar” enligt banprofilen. Knixar som visade sig vara stora backar som aldrig tog slut och det kom alltid en till och en till. Emil som vart vätskelös tappade en del krafter, samtidigt som Isak kom jagande bakifrån. In i mål på 60:e resp 62:a plats skiljde det knappt en minut på det 65km långa loppet!

Samtidigt hade Jocke tidigare gått i mål på en 50:e plats, drygt 17 minuter efter segraren.

Emil med bra tryck i stavarna! Foto: Visma Ski Classics

50:e, 60:e och 62:a plats i världscupen bland betalda proffsåkare, för tre kanotister som inte kört höghöjdsacklimatiserande läger får ses som riktigt bra!

Coach Danny kämpade sig i mål på 146:e plats och var förbryllad över hur mkt mer energi och vätska som  gick åt på den höga höjden!

Tre nöjda killar!

Efter målgång och lite vila, blev det ”segermiddag” med hela gänget som alla hade kört bra!

Nöjt gäng som kommer göra om det här på nåt sätt!

Nu väntar en veckas vardag med ”vanlig” träning, innan ett gäng i teamet åker upp till Orsa Grönklitt för en veckas skidläger. Därefter väntar en av vinterns större mål, Engelbrektsloppet!

Inlägget La Diagonela dök först upp på Team Bohus Bergsprängning.

Men hur ser det ut nedåt i leden? Har vi några som kommer hänga på Stensils, Nathell, Petersson och Wikberg underifrån?

NM brukar vara populärt att använda som måttstock framför allt i ungdoms- och junioråldern, bland landslagstränare, klubbtränare och föräldrar. Hur ser det då ut där? Nedan ser ni en sammanställning för NM 2018 och ja, jämfört med framför allt Danmark, men även Norge ser det lite halvmörkt ut…

Jag själv har alltid varit lite skeptiskt till jämförelser i ungdomsklasserna pga känslan är att det kan innefatta mer ”tur” i genlotteriet och vara med generationsbaserat, snarare än inlagt arbete. Sverige har haft väldigt framgångsrika år bakåt i tiden, då danskarna frågat ”vad har ni gjort för att lyckas så”, men ett år senare har det sett helt annorlunda ut, enbart för att vi haft en eller två bra ”årsgångar”.

Nu är siffrorna ovan så klart överväldigande att de kanske är svåra att bortse från, även i ungdomsklassen…

I juniorklassen brukar det jämna ut sig mer och de som inte växt till sig har oftast gjort det nu, genlotteriet brukar jämnas ut och till U21 ska det givetvis inte finnas någon skillnad, mer än inlagd träning osv.

Snabbanalys: Danmark är klart dominerande i samtliga, men framför allt ungdoms- och juniorklasserna. Norge har antingen en bättre U21-generation, eller kommer ifatt danskarna som är bättre i yngre åldrar. Finland är efter i U21, men har liknande nivå i övriga klasser, men ligger klart efter Norge och Danmark. Lika klart efter ligger Sverige. Vi är bättre i U21-klassen, men vi har inte samma tendens som Norge.

Varför?

Det finns givetvis flera faktorer som påverkar dagens läge jämfört med våra nordiska grannar. Danmarks flerdecennielånga Kraftcenter-satsning eller är det att Danmark och Norge har fler kanotister? Norge har lika eller färre, men Danmark lyckas få fler eller lika många som ställer upp i Paddelmaskins-mästerskap som vi har på våra SM… Oavsett om de har fler aktiva så gör de ju något rätt med de de har och vi gör inte tillräckligt bra med de vi har.

Rekrytering är skitviktigt och superviktigt för klubbarna att jobba med och få stöttning från förbundet. Men jag vill ta upp det som det snackas mindre om och som jag tror är en av de avgörande faktorerna om varför det ser ut som det ser ut. Som dessutom är ”relativt” lätt att ändra på.

Vi specialiserar oss!

Vi har haft olika trender tidigare med ”gymfokus”, ”tröskelfokus” etc och ”200-boomen” var en sån, som gjorde att många bytte och vill satsa på 200 meter.  Det är inget fel med det, Norge har till exempel aktivt valt att främst satsa på de längre distanserna. Det finns inget dömande i att välja vad en prioriterar.

Problematiken ligger istället i att många  yngre (och tränare) inte förstår vad det innebär att bli bra på 200 meter. Det är en sak att råka bli hyfsat på det som ungdom, men en helt annan sak att prestera i världselit som junior, U21 eller senior. Dels är det svårt att veta tidigt vilken distans som ens kropp genetiskt passar bäst till, fram tills en bit efter puberteten bör därför alla förberedas för alla sträckor för att ges bästa förutsättningar. Dels innebär prestation på 200 meter i världselit en STARK grund.

Det är inte för inte, som Linnea Stensils kör 4-5x2000m under 9:00 i snitt…

Det krävs helt enkelt en genomtränad kanotist för att klara av en tillräckligt hög träningsmängd, för att återhämta sig mellan loppen och prestera på loppen. De flesta har dessutom sen största styrkeutveckling som ung vuxen kring 20-åldern. Så fokus bör ligga på att försöka uppnå de aerobiska kraven fram tills dess och teknik givetvis.

Vi tränar för lite!

Det här är en högst personlig reflektion, men jag tror vi generellt tränar för lite. Som ungdom, som junior, som ung senior, men även många seniorer. Vi (aktiva och tränare) kan mycket mer om träningslära, formtoppning etc än bara 10-15 år tillbaka, vi kan mycket mer, men vi har tappat essensen i träning och prestation. Att kontinuitet och hög träningsmängd är långt mycket viktigare än optimerad formtoppning. Jag ser generationer som har alla hjälp, med direkt tillgång till sjukvård, sjukgymnastik, personliga tränare etc, men som är rädda för att träna för mycket, känner efter för minsta lilla och är rädda för att tävla när en inte är i form. Skador är förstås sämsta möjliga för en elitidrottare, men en elitidrottare som inte konstant har lite småont någonstans?

Bristande teknik, balans, kondition, fartkontroll, kroppskänsla etc. Nyckeln är många paddeltag!

Vår utvecklingstrappa säger 6-12/pass i veckan och 400-500h/år för 17-18 år. Första och främst ”6 pass/v” är givetvis en återhämtningsvecka, ingen som har ett snitt på 6 pass/v når världselit som senior! Jag kan personligen tycka den är lite snål och att vi borde ligga högre som 17-18 åringar. 450 h = knappt 9h i veckan (baserat på 48 träningsveckor). På ett sätt kan jag tycka paddelmilen är mer intressanta att titta på, 350 mil på ett år blir 7,3 mil/v. Hur många av våra juniorer kommer upp i det?

Jämför Svenska Simförbundets utvecklingstrappa ”Simlinjen” där rekommenderad träningstid ligger kring 800-900h i åldern 16-19 år! Redan i 16-årsåldern ska de ha grym teknik i samtliga simgrenar och Medley ska vara fokus. Vi har bara en paddelteknik, sen ett antal olika distanser. Kopplat till specialiseringen ovan, så anser jag Simförbundet gör helt rätt och vi borde har ett större ”Medley-tänk” i unga åldrar.

I de sammanhang där jag jobbar och jobbat som ideell ungdomstränare, maratonkapten, förbundstränare i sprint och tränare på kanotgymnasiet så ser jag en tydlig linje. De som klarar av att träna mest, är de som utvecklas bäst!

Vi tränar fel!

Delvis kopplat till specialiseringen och då främst till 200 meter, men framför allt en gammal kultur och skevt träningssynsätt som sitter kvar i svensk kanot. Jag må föreläsa och prata om att paddling är en ”styrkeuthållighetsidrott” snarare än en ren uthållighetsidrott. Varför jag också förespråkar betydligt mer styrketräning än för andra idrotter. Men övrig träning, den aeroba och anaeroba träningen, där har svensk kanot länge gått helt ifrån gällande lära inom träning.

Världseliten inom uthållighetsidrott tränar 80/20 (80% lågintensivt, 20% högintensivt) det påvisas om och om igen. Vissa gör det bra i Sverige, men jag ser så många kanotister, klubbar och tränare som går ifrån det gravt. Varför? Jag tror det delvis har med att vi har en ”tröskelkultur” inom kanot, sedan Stefan Lindeberg introducerade tröskelträningen för Sverige och kanot under 80-talet. Under åren har synsättet blivit skevt och 10×4′ (3), v:1′ blev det bästa som fanns. Nej, det bästa är generellt att få till hög träningsmänd och att träna upp vara aerobiska kapacitet. För att kunna göra det så kan vi inte bara tröskla jämt och blanda med hårda intervaller. Det blir för hårt.

Jag ser träningsprogram som istället för 80/20, ligger på 20/80 eller 40/60…

Vi måste träna lågintensivt, ta många paddeltag (som är skonsamma) och få upp vår träningsvolym. Genom att närma sig 80/20-tänket kommer vi orka träna fler timmar, få ut mer av de högintensiva passen, ta fler paddeltag och så även få bättre paddelteknik och arbetsekonomi!

Ovan ser du längdskidåkningens utvecklingstrappa. De tävlar på lite längre distanser än vi i kanot (men observera att de inte särskiljer för deras sprintgren), men forskningen om 80/20 gäller alla uthållighetsidrotter. Visst, med vår större mängd styrketräning, tycker jag det är rimligt att vi har något högre andel högintensiv träning. Är 75/25 vår siffra?

En problematik som jag ser ute, är att våra kanotister ”inte kan paddla lågintensivt”. Det som gäller är 60-75% (gärna 60-70%) av maxpuls och många unga har faktiskt svårt att avslappnat paddla på den intensiteten. Många har en tendens att som bäst dra upp tempot till 2+ och hamna kring 70-80% av maxpuls.

Dessutom om jag slänger ut random juniorkanotist på ett 2h pass lågintensivt, så orkar de inte. De får ont, tappar koncentrationen eller ”väggar”.  Då går det ju emot det jag säger eller föreläser om farter/intensitet, att när en är klar med ett 2h lågintensivt pass så ska de kännas så bra så att en kan köra två timmar till.

Anledningen är enkelt att de inte är vana. Precis som att om jag slänger ut en motionär att ta en 2h promenad så kommer det att göra ont. Om en istället stegrar träningen så kommer den lokala kapaciteten bli bättre, fettförbränningen ökar och de aktiva kommer inte ”vägga”, muskler och senor kommer härdas och det kommer inte göra ont. Kroppen blir van, kanotisterna kan slappna av och hålla nere pulsen. När en väl börjat ”träna på att träna lågintensivt” kommer det gå snabbt, bara några veckor bort går det så mycket lättare!

Många kan tycka det är ”tråkigt” att paddla långpass… Ja… Vad ska jag säga? Vill man bli bäst så vill man! Det är vi som har skapat kulturen att det är tråkigt, vi aktiva och vi ledare. Kulturen kan en ändra på! Om skidåkare, simmare och cyklister inte har några som helst problem med att köra långpass, varför har vi det då?

Slutligen!

Även på NM kan vi se tendensen kring vår specialisering. Svenskarna tar fler medaljer i de kortare sträckorna, men är sämre på det längre! Om vi hade tittat inte bara på medaljer utan även topplaceringar hade vi sett än starkare tendens. Förutom att många ”vill vara bra på 200m” men tränar fel för det, så tror jag vi tränar för lite och fel för att ha en chans på de längre distanserna. På 5000 meter kör Danmark regelrätt över alla, vi har inte en chans och jag tror att det är för att vi saknar grunder, framför allt kondition och balans, men även specifikare färdigheter så som våghängning, kajakkänsla och taktik.

Allt som hade förbättrats med fler paddeltag, som gynnat oavsett vilken distans en nu vill vara bra på.

Är de kört för de aktiva som är med i tabellerna? Givetvis inte! Men alla oavsett nivå måste tänka långsiktigt om de vill nå världselit och det gäller alltid!

Norge visar att de ev tar ikapp i äldre åldrar och vi har onekligen visat att det går att komma ikapp, med Karin Johansson, Sofia Paldanius, Jonny Blixt och många fler!

Dannys coachtips:

• Skapa en miljö där det är coolt med hög träningsmängd och där kontinuitet premieras högst!
• Träna för alla distanser, men hellre de längre i unga åldrar!
• Lär de unga vad som faktiskt krävs för att bli riktigt bra!
• Lär de aktiva att paddla lågintensivt!
• Skapa en kultur där det är coolt att paddla långt, i grupp.

/Danny Hallmén – RIG-Tränare, Förbundskapten i Maraton, fd Förbundstränare i Sprint och tränare för Kayak Team Bohus Bergsprängning

Inlägget Coach Dannys krönika: Den kommande sprintgenerationen dök först upp på Team Bohus Bergsprängning.