La Diagonela

Internationell premiär och i Visma Ski Classics långloppsvärldscup dessutom! Både Jocke, Emil och Isak slog sig in bland de 75 proffsåkarna som fanns på plats utöver ytterligare 500 skidåkare!

Vi var ett stort gäng på nio personer som flög ner till Schweiz redan på torsdagen. Jocke, Emil och Isak från landslaget och Team Bohus Bergsprängning, Lelle vår chaufför och vallare, coach Danny, Mr. Bohus Bergsprängning Roger och skidentusiasterna Niclas, Robert och Jonas.

Iom att det 65km La Diagonela i Schweiziska St. Moritz ligger på 1800 meters höjd spenderades första dagen med att ta det lugnt i bilen och vi skjöt på uppfarten på hög höjd så långt det gick för att skjuta på den eventuella ”höghöjdssmällen” som brukar infinna sig dag nr 3.

På fredagen blev det skidtester på förmiddagen, där efter passade vi även på att åka drygt 75min och testa de två första och hårdare backarna i mitten av den kuperade banan.

Det gick fint och den höga höjden kändes inte direkt märkvärt. Killarna passade även på att springa ett kort pass på eftermiddagen då vi även lämnat in våra skidor till Lager 157 Ski Team för proffsvallning.

Tävlingsdags på lördagen! Till skillnad från svenska tävlingar så var det noll hets kring utläggning av skidor, en helt annan atmosfär och känsla över tävlingen. Vilket för oss längre bak kändes skönt. Vi hade lyckats lösa startplatser för killarna i elitledet tillsammans med proffsteamen så de var lite extra cool känsla med egen individuell startplats.

Starten gick och i ca 5km hängde alla grabbarna med i tätklungan. Först att släppa var Isak, som fick lugna ner sig lite, men kom snart in i ett bra och kontrollerat tempo i en liten klunga.

Emil släppte strax innan spurtpriset kring km 16 och Jocke strax därefter. Det syntes tydligt att gän

get längst fram är de bästa i världen på långlopp!

Snart närmade sig de tre stora tuffa backarna där de två första avverkades relativt lätt och snabbt. Den tredje backen var desto tuffare och längre och det kändes inte alls som att banprofilen stämde. Känslan var att det aldrig kom någon efterlängtad utförslöpa…

Nu började den höga höjden kännas av och alla hade små till stor krampproblematik, iom ökad kolhydratsförbränning och vätskeurdrivning. Desstuom strulade Emil och Isaks vätskesystem och 2 liter vätska förvandlades till 0,5 liter vid langningarna istället. Jocke hamnade i en klunga där han fick göra mestadelen av jobbet och hade önskat hamna i en lite bättre klunga.

15km kvar och nu återstod bara några små ”knixar” enligt banprofilen. Knixar som visade sig vara stora backar som aldrig tog slut och det kom alltid en till och en till. Emil som vart vätskelös tappade en del krafter, samtidigt som Isak kom jagande bakifrån. In i mål på 60:e resp 62:a plats skiljde det knappt en minut på det 65km långa loppet!

Samtidigt hade Jocke tidigare gått i mål på en 50:e plats, drygt 17 minuter efter segraren.

50:e, 60:e och 62:a plats i världscupen bland betalda proffsåkare, för tre kanotister som inte kört höghöjdsacklimatiserande läger får ses som riktigt bra!

Coach Danny kämpade sig i mål på 146:e plats och var förbryllad över hur mkt mer energi och vätska som  gick åt på den höga höjden!

Efter målgång och lite vila, blev det ”segermiddag” med hela gänget som alla hade kört bra!

Nu väntar en veckas vardag med ”vanlig” träning, innan ett gäng i teamet åker upp till Orsa Grönklitt för en veckas skidläger. Därefter väntar en av vinterns större mål, Engelbrektsloppet!